Om boken: 2016 / När vi talar om händelser som påverkar miljontals människors öde, läggs till mänsklig glömska en brinnande önskan att retroaktivt rätta, ändra, försköna något . "Ingen ljuger som ett ögonvittne," sa Napoleon en gång, och han hade rätt. Och när civilisationer eller politiska system förändras, har vinnarna alltid monopol på att skriva historia, strävar efter att dölja sin egen, ofta smutsiga och blodiga, väg genom att förvränga eller till och med förfalska det förflutna. Det är önskan att bevara många verkliga fakta för eftervärlden , viktiga handlingar från redan avlidna kamrater som ligger i Grunden för mitt beslut är att sammanställa subjektiva essäer om det nära förflutna. Det här är uppsatser, inte detaljerade memoarer. Jag har redan upprepade gånger beskrivit vetenskapliga bedömningar av den senaste tidens händelser i juridiska och politiska studier, men, som livet har visat, är min plikt mot dem som redan har passerat, mot dem som trodde på mig 1988–1989. och stöttade mig under efterföljande decennier - lämna det subjektiva till eftervärlden. Den sanningen, utan vilken vår kamp för fosterlandet, för Ryssland vid sekelskiftet 20-2000 kommer att förbli ofullständigt förstådd.